Minns ni sommarloven i stugan som liten?
Veckor som aldrig tog slut, man fick roa sig med vad man hade, gamla veckotidningar, garnrester osv. Ibland var det tråkigt och man kunde gå en hel dag och vänta på ett TV program. Tråkigt, ja men också väldigt meditativt, jag hann tänka och gå in i mig själv redan som liten. Det var fest att åka till den lokala ICA butiken. Ingen vuxen som hittade på underhållning man fick roa sig själv med i bästa fall sina syskon. Jag tänker och planerar väldigt mycket för Eftis och hur barnen ska få det bästa de kan få. Men vad är det bästa för dem? Hur mycket ska vi sysselsätta våra barn? Får barnen idag den tid de behöver för att koppla av och ha tråkigt eller springer vi med dem från aktivitet till aktivitet? Är det viktigaste att de tar hem så många fina alster som möjligt eller är den fria leken värd att försvara? Den fri leken som ger barnet möjlighet att tex bearbeta Tv spel eller träna det sociala samspelet.
De leker ju "bara", vaddå "bara" undrar jag och många pedagoger med mig.
Ibland kommer barn till mig på Eftis och säger att de har det tråkigt. Vad bra brukar jag svara, det är nyttigt att ha det tråkigt, sitt ned och ha det tråkigt en stund. Oftast så kommer de på något att göra då, men poängen är att det inte var jag som kom på vad han/hon skulle göra utan barnet själv.
(Självklart finns det barn som behöver få stöd till aktivitet och lek, men det är inte det jag menar här)
Är det farligt att gå omkring en stund och efter ett tag få komma på att man kan slänga pappersflygplan på Rasmus som sitter på en bänk? Här finns en vuxen som finns med i barnens egna initiativ och leker med dem. Inte serverar dem en färdig aktivitet.
Jag tror att det behövs båda delarna på Eftis:
Utrymme såväl rumslig som själslig att utifrån sig själv i samspel med andra barn
fritt få hitta på lekar och annan underhållning.
Vuxna som planerar och erbjuder mig utmaningar i form av olika verksamheter.
Det viktiga är att vi inte stressar barnen med att det ena eller andra sättet är bättre eller viktigare.
Och att de nog ibland måste få ha det lite tråkigt.
Bland annat detta gick jag och en förälder och funderade på under den 9 km långa promenaden i skogen i tisdags, när jag hade turen att få vara med på treornas och fyrornas expedition.
Det var riktigt meditativt att gå en så lång promenad tillsammans och inte ha något annat att göra än att fundera och prata. Kanot färden i motvind var inte riktigt lika lugn.
Tack alla som var med för en härlig dag!
Här följer ett vernissage av några av de djur som gjordes under björktemat:
 |
Här följer ett av många näver armband som gjorts:
Det har under veckan gjorts jättefina smycken:
Så här mysigt har vi det ute på terassen nu:
Heja Loreen ikväll smäller det!
